Nu är allt så definitivt och verkligt.
Att se kistan fick en att förstå... där i finns en man som numera inte lever mer, men som ändå lever kvar i alla dessa minnen. Minnen, minnen, minnen...
Det har blivit många tårar under dagen, men även skratt och prat... att få prata om minnen blandat med nuet känns som en bra blandning.
Han har fått sin gravplats med en underbar utsikt mot sjön och träden... En riktigt vacker plats...
Jaha... så kom tårarna igen... verkligheten och det definitiva...
♥ Ett långsamt farväl ♥
10 år sedan
Åh vännen, *kramar om*,
SvaraRaderahar tänkt på dig idag.
Usch, förstår att det varit jobbigt men man får leva på alla fina minnen nu...
Tack för fina kommentaren.
Ni skulle på "galajj" imorgon eller hur?
Hursomhelst, ha det så jätteroligt.
KRAM!!!!
Hej!
SvaraRaderaHoppas festen i lördags var trevlig.
1200 pix är ju 1200 ggr bättre än restskatt, *hihi*
Årsbonus låter inte heeeelt fel, hade varit något!!! Kram kram
Älskade du,*kramar oxå om*
SvaraRaderaFörstår precis dina känslor, upplevde liknande när min farmor dog och om inte allt var nog med det så låg ju även Wille i magen så du kan ju gissa vilket känslokaos det var då...gravidhormoner å allt :-)
Säger som Emelie, man får leva på alla fina minne och vårda dom ömt!
Kram kram
Katarina- Tack för kramen!!! Konstigt va' mycket man har tänkt på det... men det känns skönare att veta att han vilar tryggt nu...
SvaraRaderaKan bara tänka mig hur det var med känslokaoset för dig med Wille i magen... Kram på dig oxå!