Fredag i kärlekens tecken...

Det började redan i torsdags. Micke och jag hade då varit "VI" i 5 år. På morgonen fick jag ett kort han själv gjort där det stod att vi skulle ut och äta på fin restaurang på fredagen och att Lukas skulle bli hämtad på dagis av farmor och farfar. Wow, var min första tanke. Han kan ju verkligen överraska. Och så underbart att få lite "egentid" bara han och jag. Mysigt!
Väl fredag och Lukas var överlycklig över att han skulle till farmor och farfar.
En hel arbetsdag gick av bara farten och när jag slutade jobba vid kl 17 kom Micke och hämtade mig. Han berättade hur stressigt han haft det på jobbet... blablabla... Så var vi äntligen hemma. Öppnade ytterdörren och det första jag ser när jag går in är världens största ros på bordet i vardagsrummet. Under rosen ligger ett liiitet paket.
- Får jag öppna det, frågar jag med ett leende.
Massa tankar, massa tankar. Kanske är det en berlock till mitt Thomas Sabo-armband, hinner jag tänka, eller är det verkligen...
Öppnar paketet och när jag ser vad det är börjar jag småfnissa och samtidigt så rinner tårarna av lycka.
Micke sätter sig halvt om halvt på knä (nervös som han är) och frågar om jag vill gifta mig med honom.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Jag kan inte slutta fnittra, är så lycklig.

En överraskningarnas man, min Micke.

Jag älskar dig!